Inflationen stiger till 1,5 procent - men det underliggande pristrycket är fortsatt lågt

Av redaktionen

Inflationen steg tydligt i september, men bakom uppgången finns en annan bild än vad de övergripande siffrorna antyder. Enligt SCB definitiva statistik ökade KPIF-inflationen från 0,7 till 1,5 procent, främst till följd av högre energipriser. Samtidigt låg inflationen exklusive energi kvar på 0,5 procent. För svenska företag blir frågan nu hur utvecklingen påverkar kostnader, räntor och förutsättningarna för den ekonomiska återhämtningen.

Inflationen i Sverige ökade under september efter flera månader med ett förhållandevis lågt pristryck. Enligt Statistiska centralbyråns definitiva statistik, som publicerades den 14 oktober, uppgick inflationstakten enligt konsumentprisindex, KPI, till 1,1 procent jämfört med 0,3 procent i augusti. KPIF, det inflationsmått som Riksbanken använder som målvariabel, steg samtidigt till 1,5 procent.

Bakom uppgången ligger framför allt energipriserna. Mellan augusti och september steg elpriserna med 11,7 procent och drivmedelspriserna med 13,3 procent. Jämfört med september förra året var elpriserna 17 procent högre och drivmedelspriserna hade ökat med 20 procent. Tillsammans förklarar dessa prisförändringar en betydande del av inflationstakten.

Samtidigt visar statistiken att prisökningarna inte är lika utbredda i övriga ekonomin. KPIF exklusive energi, ofta benämnt KPIF-XE, låg kvar på 0,5 procent i september. Livsmedelspriserna sjönk dessutom med 6,5 procent jämfört med motsvarande månad föregående år. Det innebär att den högre inflationstakten i september framför allt speglar förändrade energipriser snarare än ett generellt tilltagande pristryck.

Energipriserna påverkar företagens kostnader

För svenska företag är utvecklingen särskilt relevant eftersom energipriserna påverkar verksamheter långt utanför hushållens konsumtion. Industriföretag, transportföretag och verksamheter med omfattande logistik kan få högre kostnader när priserna på el och drivmedel stiger.

Samtidigt behöver man skilja mellan konsumentprisernas utveckling och företagens faktiska kostnader. SCB inflationsstatistik mäter prisförändringar för hushållens konsumtion. Hur enskilda företag påverkas beror bland annat på energiförbrukning, inköpsavtal och möjligheten att föra kostnadsökningar vidare till kunderna.

En tillfällig prisuppgång inom energi behöver heller inte innebära att inflationen etablerar sig på en högre nivå. Det avgörande är om kostnadsökningarna blir bestående och sprider sig till fler varor och tjänster.

Vad betyder siffrorna för Riksbanken?

Riksbankens inflationsmål är 2 procent mätt med KPIF. Septemberutfallet på 1,5 procent ligger fortfarande under målet, trots den tydliga uppgången från augusti.

Att inflationen exklusive energi samtidigt ligger kvar på 0,5 procent är en viktig del av bedömningen. Det visar att det underliggande pristrycket, mätt på detta sätt, fortfarande är lågt. Därmed ger septemberstatistiken inte i sig stöd för slutsatsen att Sverige står inför en ny bred inflationsuppgång.

Riksbankens kommande räntebeslut påverkas dock av fler faktorer än en enskild månads inflationsutfall. Växelkursen, löneutvecklingen, internationella priser, konjunkturläget och företagens prissättningsplaner är andra delar av den samlade bedömningen.

För företagen är ränteutvecklingen central. Finansieringskostnader påverkar investeringskalkyler, fastighetsprojekt och möjligheterna att expandera. Ett stabilare ränteläge kan förbättra förutsägbarheten, även om det inte undanröjer andra ekonomiska risker.

Konjunkturåterhämtningen fortsätter att vara viktig

Septemberutfallet kommer samtidigt som flera konjunkturindikatorer har pekat mot ett förbättrat ekonomiskt läge. Konjunkturinstitutets septemberbarometer visade ett stärkt stämningsläge bland både hushåll och företag, med en barometerindikator på 107,1.

Kombinationen av förbättrade konjunkturförväntningar och ett fortsatt lågt underliggande inflationstryck är intressant. En starkare efterfrågan kan skapa bättre förutsättningar för försäljning, investeringar och rekryteringar, samtidigt som en bred prisuppgång ännu inte framträder i inflationsstatistiken.

Det betyder inte att återhämtningen är säkerställd. Högre energipriser kan belasta både hushållens köpkraft och företagens marginaler. Men det är viktigt att inte likställa en energidriven inflationsuppgång med att hela ekonomin åter befinner sig i en situation med snabbt stigande priser.

Företagen behöver blicka framåt

Efter flera år av ekonomisk osäkerhet har många företag prioriterat kostnadskontroll och skjutit investeringar på framtiden. När konjunkturutsikterna förbättras blir frågan i allt högre grad hur verksamheterna ska förbereda sig för en starkare efterfrågan.

För företag med långa ledtider kan den planeringen behöva börja innan återhämtningen fått fullt genomslag. Rekryteringar, produktionsinvesteringar och större utvecklingsprojekt kräver ofta beslut långt innan resultaten blir synliga.

Septemberstatistiken ger anledning att följa energipriserna noggrant, men den förändrar inte på egen hand bilden av ett fortsatt begränsat underliggande inflationstryck. För svenska företagsledningar är det därför viktigt att väga kortsiktiga kostnadsförändringar mot de mer långsiktiga förutsättningarna för tillväxt.

Inflationen har stigit, men det är framför allt energin som driver uppgången. Den avgörande frågan framöver blir om prisökningarna sprider sig till resten av ekonomin eller om det låga underliggande pristrycket består. Det kan få stor betydelse för såväl Riksbankens penningpolitik som företagens investeringsbeslut inför 2027.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konsumentprisindex (KPI), september 2026, publicerad 14 oktober 2026. Konjunkturinstitutet, Konjunkturbarometern september 2026.