Ensamheten i toppen – varför allt fler vd:ar söker ett externt ledningsrum

Av redaktionen
 

Ju högre upp i organisationen en ledare kommer, desto fler människor finns runt omkring – men ofta färre att prata med. Forskning från Harvard Business Review visar att ensamhet är betydligt vanligare bland vd:ar och seniora chefer än många tror. Samtidigt pekar studierna på att isolering kan påverka både beslutsfattande, prestation och välmående.

Ensamheten som få pratar om 

Ledarskap förknippas ofta med inflytande, ansvar och möjligheten att påverka. Men det finns också en annan sida av uppdraget. En sida som sällan syns i årsredovisningar, ledningsgruppsmöten eller på LinkedIn. Ensamheten.

Harvard Business Review har i flera artiklar uppmärksammat fenomenet och hänvisar till undersökningar där ungefär hälften av alla vd:ar uppger att de känner sig ensamma i sin roll. Av dessa menar en majoritet att ensamheten påverkar deras prestation som ledare.

Det handlar sällan om social ensamhet. Tvärtom. 
Många ledare är omgivna av människor större delen av arbetsdagen. Problemet är ett annat. De saknar personer att resonera öppet med kring de frågor som verkligen betyder något. 

Ju större ansvar – desto färre perspektiv 

När en organisation växer förändras ofta ledarens roll. 
Beslut blir mer komplexa. Konsekvenserna större. 
Samtidigt blir det svårare att diskutera alla frågeställningar internt. En vd kan inte alltid ventilera strategiska funderingar med medarbetare. Alla personalfrågor kan inte diskuteras med ledningsgruppen. Alla osäkerheter kan inte delas med styrelsen. Resultatet blir att många ledare gradvis får färre forum där de kan tänka högt. Och när perspektiven blir färre ökar risken att besluten fattas i ett vakuum. 

Isolering påverkar kvaliteten på besluten 

Harvard Business Review pekar på att ensamhet i ledarskapet inte bara är en trivselfråga. Det är också en affärsfråga. 
När ledare saknar människor som kan utmana resonemang, ställa frågor och bidra med alternativa perspektiv ökar risken för tunnelseende. Människor tenderar att fatta bättre beslut när idéer testas mot andra. När argument ifrågasätts. 
När erfarenheter delas. Det gäller även – och kanske särskilt – på högsta ledningsnivå. Många av de mest kostsamma misstagen i näringslivet har inte uppstått på grund av brist på intelligens eller kompetens. De har uppstått därför att för få personer vågat eller kunnat utmana besluten innan de fattades. 

Myten om den ensamma hjälten 

I näringslivet lever fortfarande bilden kvar av den starka ledaren som ensam bär organisationen framåt. 
Men verkligheten ser ofta annorlunda ut. 
De mest framgångsrika ledarna är sällan de som har alla svar.  
De är ofta de som är bäst på att söka perspektiv. Att lyssna. Att pröva sina resonemang. Att våga ändra uppfattning när ny information kommer fram. Moderna organisationer byggs allt mer genom samarbete och kollektiv intelligens snarare än individuellt hjältemod. Samma utveckling syns i ledarskapet. 

Därför växer professionella chefsnätverk 

Under de senaste två decennierna har professionella chefsnätverk vuxit kraftigt internationellt. Bakom utvecklingen finns ett enkelt behov. Ledare behöver andra ledare. 
Inte för att få färdiga svar. Utan för att få tillgång till fler perspektiv. När erfarna chefer från olika organisationer möts uppstår något som sällan kan skapas internt. Öppenhet. Objektivitet. Och möjligheten att diskutera utmaningar utan organisatoriska hänsyn. För många blir nätverket därför ett externt ledningsrum snarare än ett traditionellt nätverk. 

Ensam är inte samma sak som isolerad 

Att vara ensam i ett beslut är ibland en del av uppdraget. 
Det kommer alltid finnas situationer där den yttersta ansvariga måste fatta beslutet själv. Men det betyder inte att beslutsprocessen behöver vara isolerad. Skillnaden är avgörande. Ledare som aktivt söker perspektiv, erfarenheter och reflektion från andra står ofta bättre rustade när osäkerheten ökar. Och osäkerhet är i dag snarare normalläge än undantag. 

Framtidens ledarskap bygger på fler perspektiv 

Om det finns en lärdom från forskningen kring ledarskap och ensamhet är den kanske denna: 
Ju större ansvar en ledare får, desto viktigare blir det att inte stå ensam. Inte därför att ledaren är svag. Utan därför att komplexiteten är större än någonsin. I en värld där förändring, teknikskiften, geopolitik och ekonomisk osäkerhet påverkar verksamheter i snabb takt blir förmågan att ta in fler perspektiv en konkurrensfördel. 

Kanske är därför den viktigaste frågan inte om ledare känner sig ensamma. Utan vilka forum de har för att inte behöva vara det.