Av redaktionen

I näringslivets mest omtalade haverier finns ett mönster som är svårare att tala om än teknikskuld, kompetensbrist eller otur. Det handlar om rädsla. Eller kanske snarare: ledarskapets oförmåga att agera trots att man visste vad som krävdes.

Kodak uppfann digitalkameran. Nokia dominerade mobilmarknaden. Blockbuster tackade nej till att köpa Netflix för småpengar. De flesta känner till berättelserna – men lärdomarna är mindre diskuterade.

Det var inte tekniken som fällde dessa jättar. Det var undvikandet av beslut.

Varningssignalerna fanns där

I Kodaks fall var det egna ingenjörer som skapade den digitala kameran redan 1975. Företagsledningen förstod att tekniken kunde utplåna deras affärsmodell – och därför gömdes innovationen i en byrålåda.

Hos Nokia satt tiotusentals anställda på insikter om användarupplevelse, operativsystem och den växande betydelsen av mjukvara. Men ledningen höll fast vid gamla strukturer, gamla beslutsvägar – och framför allt en kultur där obekväma budskap inte välkomnades.

Blockbuster, slutligen, avfärdade Netflix som en nischaktör med en osäker affärsmodell. Inget hot. Inte värt uppmärksamheten.

Vad säger det om ledarskap?

Rädsla för att förlora makt. Rädsla för att ha fel. Rädsla för att göra fel investering. Alla dessa drivkrafter är mänskliga – men i ett ledarskap utan strukturer för att hantera rädslan, kan de bli förödande.

Modigt ledarskap handlar inte om att alltid veta bäst. Det handlar om att våga öppna upp för obekväma sanningar. Att fatta beslut i osäkerhet. Att agera när det fortfarande känns för tidigt.

En parallell till dagens företagsklimat

AI, hållbarhet, geopolitisk instabilitet, generationsskiften och hybridarbete är bara några av de transformationer som nu tvingar fram svåra beslut. Företag vet ofta vad som behöver göras – men gör det inte. Av rädsla.

Samtidigt visar historia och forskning att de organisationer som bygger in strukturer för mod – genom reflektion, erfarenhetsutbyte, diversitet i beslutsforum – klarar sig bättre över tid.

Reflektionsfråga till dig som chef:

Vilket beslut skjuter du upp just nu – inte för att du saknar fakta, utan för att det är obekvämt?